Fantastiska Hugrakkur!

Jag red och tränade på de läxor jag fått. Jag upplevde honom som sned, alltså hans hals var som ett utsträckt s och om öronen låg åt höger låg mulen åt vänster. Varför? Obalanserad? Gjorde jag något tokigt? Tindur kunde också kännas sned ibland , men bara jag ramade in honom  så gav det sig. 

Hugrakkur var svårare. Vissa gånger gick det bra och andra så där, men hans trav och tölt var makalös.  Ibland gav jag f-n i allt och bara töltade!  Det var så befriande att bara sitta där och be om tölt eller trav, och bara känna hur han bär sig .

Hugrakkur-tölt 

Det var dags igen för lektion. Tränaren kom, vi värmde, pratade, diskuterade, hade jag frågor? Bra tränare, gillar kommunikationen oss emellan. Och jag känner mig aldrig dum när jag ställer frågor. 

Vi tränade tölt, på baken med lätt mun. Jag kämpade med min inte alltid så samarbetsvilliga kropp.  Var på volten några varv och sen ut på fyrkanten, vända över ridbanan så fort han ville springa ifrån jobbet. Bitvis kände jag att även  jag ville springa ifrån!

 Anders filmade nästan hela lektionen. Jag upplevde att Hugrakkur var lite tung i handen på mig, eller om det var jag som var styv och stel i handen?? Tränaren coachade oss, ibland med glada tillrop, mer ofta med väldigt hög, bestämd röst.  

Någonstans mitt i denna lektion, när jag var som tröttast och ändå gladast, insåg jag att detta är bra, riktigt, riktigt bra. Men först när vi tittade på filmerna efteråt som jag såg hur bra det var.

 Men jag satt där och red på, töltade och töltade, tränaren ropade, ”gör det, gör det , tryck på nu!!  In på volten, ut på spåret, innerskänkel, yttertygel ” och jag var helt slut när hon bad oss sakta ner till skritt, kom fram och gick bredvid. ” Hon tittade på mig; ” Hur kändes det? ” Jag sa som det var, det kändes väldigt bra! ” Han är så flott” sa hon, ” så jä-la flott!”

Jag rann av hästen, och ner på marken, benen skakade och nu sken  jag som en sol. 

Hugrakkur=Flott!!! Jaaa! Med mig på ryggen! Vilken lycka! Jag går nästan sönder av glädje när jag har ridit honom. Fantastiska häst! 

Åter igen undrar jag hur det gick till? Hästen där på Island, den röde med mulen, var han så här fin då? Inte hade han gått så här bra när jag provred honom? Något måste ha hänt mellan Island och Sverige, men jag vet inte vad.

Lite senare på kvällen tittade vi på filmerna från lektionen. Jag höll andan när vi tittade på den biten när han gick som bäst, jösses….Och vad lätt det såg ut? Hade inte jag kämpat? Var jag inte helt genomsvett efteråt? Jo, men det såg lätt ut. Han bär sig (och mig ) med lätthet.  Jag började på allvar förstå vad vi hade köpt för häst.

Jag frågade min Anders;  Vem ska tävla honom?  Du eller jag? ” Det får du göra” sa han. Är du säker?  Vi pratar riktiga tävlingar,  stora tävlingar, fattar du? Vi har köpt en häst som kommer att bli en av de bästa i hela landet! Fattar du??? Vi pratar: SM !! ( jag skriver det med små bokstäver för jag vill ju inte verka uppkäftig!) 

Nej, vi förstod inte. Men man behöver inte förstå allting här i livet, ibland får man med tacksamhet ta emot det som kommer till en. Och jag tackar, och tackar, och tackar, och tackar!